1. I ett parlamentariskt system blir den stats- eller premiärminister som kan få igenom sina förslag. Kanske inte alla förslag, men åtminstone en budget då en sådan anses nödvändig.
2. Val av statsminister och beslut om budget är mycket lättare att få igenom, då annat röstningsförfarande är fastställt av regeringsformen och budgetordningen.
3. Politiska partier drivs av att genomföra sina förslag på kort sikt, sin ideologi på lång sikt, och sin egen överlevnad. Inga partier begår politiskt självmord för att uppnå kortsiktiga mål.
4. Politiker brukar faktist göra vad dom säger, men detta uppnår inte alltid dom förespeglade resultaten, och deras resonemang om varför dom vill göra si eller så skall man inte alltid lita på. Alla politiker är i förtroendebranschen. Att inte göra vad man lovar förstör förtroendet snabbt. Och anledningen att du och alla andra tror att politiker ljuger jämt och ständigt? Det är för att alla politiska motståndare arbetar stenhårt för att misskreditera varandra. Det är deras jobb. Att ha bättre förtroende än motståndaren. Samtidigt sår dom politikerförakt, en paradox.
Tänk er nu Reinfeldts situation i söndags kväll.
Jo visst Ulf Adelsson. Han hade ju kunnat strunta i att avgå. Men... Efter varje val är en förtroendeomröstning för statsministern föreskriven i lag. (Regeringsformen, 6 kap. 3§). Eftersom S+V+MP anser sig ha vunnit valet, skulle alla dessa partier rösta Nej. Då hamnar avgörandet hos Jimmie Åkesson. Jag kan lova att han hade krävt bra betalt. Och efter den betalningen, hur många av alliansens riksdagsledamöter hade känt en lite för brun smak i munnen för att stödja en regering med aktivt stöd av SD? För att rösta för en SD-förhandlad budget? Fler eller färre än 17? (17 är just nu hur många S+V+MP behöver för majoritet). Definitivt hade allianspartierna förbrukat sitt politiska kapital för en generation. Ett eller två av allianspartierna hade troligtvis försvunnit ur riksdagen nästa val.
Detta är inte för att en regering med stöd från SD är långsiktigt otänkbar. Vi har många bevis från Europa att det finns en ganska god sannolikhet att just det kommer hända någon gång dom närmaste mandatperioderna. Utan för att alliansens företrädare så tydligt deklarerat att man inte kommer göra just det. Mycket tydligare än Bengt Westerberg innan valet 1991 då han lovade att inte ingå i en regering stödd av Ny Demokrati.
Det enda som egentligen var konstigt är att det tog honom så länge att komma fram till beslutet, jag kan lova att regeringen diskuterade igenom scenariot grundligt dom där timmarna mellan VALU (SVT's vallokalsundersökning) och Reinfeldts avgångstal.
S+MP kommer inte ha några problem att bilda regering. Dom som har mest att förlora på ett extra val just nu (detta kommer ändras) är nämligen utanför denna nya regering, och dom kommer således inte fälla den:
V: riskerar att bli uppätna av Fi som nu kommer få partistöd nästa riksdagsval.
SD: är nu vågmästare, starka vågmästare. Vill förstärka sin bild av ett ansvarstagande parti och riskerar att bli av med vågmästarrollen om till exempel Fi kommer in i riksdagen och S+MP ökar sin röstandel marginellt.
M: kommer inte kunna bedriva en vettig valkampanj innan en ny partiledare är på plats. Alla deras starka kort från i söndags är redan borta.
Reinfeldt förberedde i stället klokt sitt parti för ett extra val vintern 2015/16, om Löfven misslyckas att skapa handlingskraftiga majoriteter. Och om inte för ordinarie riksdagsval 2018.
Alliansen kommer således undvika att fälla Löfven i höst med alla tillbuds stående medel.
Och V och Sjösteds upprördhet över Löfven? Om jag hade varit i Löfvens kläder hade jag helt enkelt sagt till Sjöstedt: "Du har mer att förlora på extraval än jag. Om du lägger ned dina röster i Statsministervalet, och stödjer budgeten, så får du nåt du kan kalla vinstförbud i välfärden och nåt vi kan kalla feministisk framgång lite senare. Och så vill jag att du är RIKTIGT arg på nästa presskonferens, så allianspartierna får lättare att sammarbeta med mig om ett halvår. Kom ihåg det, kokande rosenrasande arg."
Konstigt nog, var det precis det som Sjöstedt var några timmar senare.
Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar